Max Käck blir Emeritus

Sedan den första Kalvfestivalen så har Max Käck varit navet. Den som under 16 upplagor oförtrutet spänt bågen och vidgat innebörden av en festival för Nutida Musik. Men allt har sin tid, och med detta PM så låter vi meddela att Max Käck nu istället blir festivalgeneral Emeritus. Det vill säga vi släpper honom inte från att vara med i våra samtal, och ta del av våra visioner, men Max känner att tiden är kommen då han vill njuta från sidan. Se festivalerna an som en i publiken!

Max Käck har gett den nya musiken en plats i ett samhälle. Inte bara för en liten skara, utan gjort Kalvfestivalen till en angelägenhet för en hel bygd. Men Kalvfestivalen har också förlänats en internationell tyngd; Kalvfestivalen må ske på en stilla, liten ort men den resonerar till fjärran länder. Få kan bättre överblicka Max insats än Kalvfestivalens ordförande, Martin Lindman, som även han varit med från början:

”När planerna för en konstmusikalisk festival i Kalv började ta form för snart 20 år sedan, visste vi inte att detta integrationsprojekt för musikkultur skulle bli en sådan framgång. Den person som utan jämförelse haft störst betydelse för denna utveckling är Max Käck, allas vår festivalgeneral, galjonsfigur och primus motor. Med sitt gedigna kunnande, sin professionalitet, sitt kontaktnät och sin uthålliga förmåga att år efter år vaska fram medel för festivalens genomförande, är det framför allt han som borgat för kvalitet och bredd och helhetsperspektiv i utbudet. Själv har jag tilltalats av hans ambition att lyfta fram det kammarmusikaliska formatet och de hantverksmässiga klassiska instrumenten. Den vänskap som åren av samarbete byggt upp har berikat oss här i Kalv, och när han nu lämnar över stafettpinnen känns det inte som ett avsked. Vi har fått en vän för livet, och de sparsmakade klangerna från hans egen musik svävar vidare under valvet i vår kyrka.

Tack, Max, för dina insatser för festivalen, för musiken och filosofin och för Kalv!

Martin Lindman

Ordförande i Föreningen Kalvfestivalen”

Det är inte ett adjö, utan ett stort, innerligt tack och vi önskar nu Max att få njuta av festivalen och se an hur det barn han fostrat klarar färden förbi tonåren!