| EVENT:
| TID:
| PLATS:
Linda Jankowska | Den andra violinen
Pierluigi Billone – Equilibrio.Cerchio (för soloviolin)
Linda Jankowska medverkar under Kalvfestivalen 2021 på flera konserter. Jankowskas kalväventyr inleds med en sen kväll i Kalvs kyrka där fokus ges på en märkligt omgjord violin i Pierluigi Billones Equilibrio. Cerchio.
Equilibrio.Cerchio – Det handlar om en violin vars strängar skiljer sig från det normala: tre IV-strängar och en III-sträng används omstämda till E, F, G, D. En omstämning där violinens typiska kvintstämning istället pressas ihop i täta intervall. Därutöver är vänsterhandsanvändningen ovanlig: varje finger verkar nästan alltid på två strängar samtidigt, så det enklaste ljudet är redan en ‘två-ton’ med interna ”slag” (de två strängarnas frekvenser är alltsomoftast nära men ändå inte samma, vilket skapar ”slag” av dissonanserna). Stråktekniken är densamma som på den moderna violinen med all dess rikedom av möjligheter, däremot är den typiska artikulationshastigheten och den extrema virtuositeten hos den (gamla och moderna) violinen mer eller mindre utesluten. Allt är istället förberett för att möjliggöra en annan ”musikalisk röst”. De kontinuerliga vibrationerna, användningen av glissandi, den konstanta och långsamma svängningen, artikuleringarna på vänster hand eller det hårda och kraftfulla tillvägagångssättet, påminner om ljudet av vissa verk av Giacinto Scelsi och Iannis Xenakis, liksom viss ickeeuropeisk musik. Väsentligen återfinns i verkets konstruktion en interaktionsstruktur som består av två ‘tonala’ krafter som är elementära och komplementära; det första är det kontinuerliga och vibrerande ljudet, och det andra är ett kraftfullt, blixtsnabbt pizzicato av de fyra strängarna tillsammans. Utvecklingen av varje enskild ”kraft” och förändringen i deras relationer sinsemellan genererar de olika stunderna i stycket. Det kontinuerliga och vibrerande ljudet – ett slags instabil kraft utan tyngdpunkt – kommer att utgöra styckets jämvikt nästan som ett återkommande versmått (eller en rytmisk formel). Det blixtsnabba pizzicatot – en slags koncentrerad, enhetlig och sluten kraft – kommer utgöra styckets flexibilitet, men också instabilitet; det är i själva verket en cirkel (slutpunkten på verket är också dess början, och vice versa) där balansen mellan de två krafterna ständigt förändras inom en viss gräns.