Giacinto Scelsi – Ko Lho (för flöjt och klarinett)

Anders Eliasson – Disegno (för soloflöjt)

Henrik Denerin – Fluchtlinien D (för flöjt och slagverk)

Vladimir Gorlinsky – Bramputapsel #2 (för basflöjt och basklarinett)

Madeleine Jonsson-Gille – Skulptur [uruppförande] (för slagverk)

Henrik Denerin – Totenkopf (för piccolo och Eb-klarinett)

Kalvfestivalen 2021 avslutas i kyrkan av Göteborgsbaserade ensemblen Gageego! i ett program som för samman en musik som i miniatyr sammanfattar det vi fått till del under årets festival: det lokala klingar fram i Kinna-tonsättaren Henrik Denerins två verk, det arkaiska i Giacinto Scelsis teosofiskt inspirerade universum, det naturromantiska i Anders Eliassons musik, den komplexa, friktionstäta frenesin i Vladimir Gorlinskys klanger och slutligen Madeleine Jonsson-Gilles musikaliskt tolkade skulpturverk. Medverkande ur ensemble Gageego! är flöjtisten Anders Jonhäll, klarinettisten Ragnar Arnberg och slagverkaren Jonas Larsson. 

Fluchtlinien D – ”fluchtlinien – ligne de fuite – flyktlinjer kan beskrivas som en konstruktiv möjlighet som uppstår där man inte anar det. Varje form av liv – en kropp, en social grupp, en organisation eller till och med ett koncept består av länkar och sammanslutningar. Gener sammanfaller för att bilda celler; celler samlas och bildar stammar. Ett exempel är hur musiken skickar ut flyktlinjer när den multiplicerar och sprider sig som ett ogräs av ljud. Flyktlinjer är potentialen för att något annat kan ta form; möjligheten till om-tänkande. I fluchtlinien-D (duo) sätts det extremt noterade flöjtmaterialet mot en, i mycket, improviserad slagverksstämma som endast följer några enkla regler. Resultatet av alla processer uppstår i mellanrummen mellan parterna och materialen, som en följd av att de får ha sin gång och är i hög grad ett resultat av slump. Slump och flyktlinje är alltså relaterade; förmågan att ta upp avbrutna linjer i mellanrummen [är vad som] skapar tillblivelse av något nytt.”
– Henrik Denerin 

Bramputapsel #2 – Sedan flera år har Gorlinskys musik blivit mer och mer situationsorienterat. Ofta får musikerna olika uppgifter eller placeringar utifrån vilket ett musikaliskt material växer fram – musikteater i en progressiv bemärkelse växer sig allt starkare i Gorlinskys poetik. Kvällens Bramputapsel #2 tillhör en tidigare fas av hans musik, men en där improvisationen som grund ändå är stark. Gorlinsky skriver själv om duon att den är likt ett ”[…] minne av sommaren 2011….improvisationer med mina vänner på flera märkliga platser i Moskva”. Själva titeln – Bramputapsel – behöver ni inte fundera mycket kring. Den är blott ett onomatopoetiskt tillägg. Den som lyssnar kanske hör det ljuda i verket, men dess betydelse förblir i klang. 

Totenkopf – Det här stycket började som vad som kanske skulle kunna betecknas som ett ”transitstycke” i sammanhanget av cykeln einbahnstraße. Detta representeras till och med (något naivt) i verket av övergångarna i registret i de två instrumenten: piccolo som börjar med sin allra lägsta ton och alltid riktar uppåt; och det andra instrumentets motsatta väg. Men denna allegoriska övergång är ständigt misslyckad; annat material som bryter igenom och staplar sig och vad som kan vara enkelt blir komplext och fragmenterat: 

“Whereas in the symbol destruction is idealized and the transfigured face of nature is fleetingly revealed in the light of redemption, in allegory the observer is confronted with the facies hippocratica (totenkopf) of history as a petrified primordial landscape. Everything about history that from the very beginning has been untimely, sorrowful, unsuccessful, is expressed in a face – or rather in a death’s head.” (W. Benjamin)  

Om Gageego! 

Gageego! bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida musiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gageego! är en regelbunden gäst i Göteborgs konserthus, där de sedan många år samarbetar kring en konsertserie för nutida konstmusik och har spelat över hela Sverige såväl som internationellt. 

När Gageego! en gång i tiden bildades skrevs en kort allegori över deras tillblivande (och inte minst valet av ensemblenamn). Även om berättelsen inte har med Kalvfestivalen att göra, finns där ändå skärningspunkter som gör att vi låter den stå med även här: 

Det första ordet 

För länge sedan, när människan levde i förhistorisk tid, fanns inget språk. Mänskliga ljud begränsades till grymtningar, skratt, nysningar och hicka. 

Under denna tid levde en man som var djupt andlig och känslig. Han var outsägligt frustrerad. En dag kände han instinktivt att han måste göra en lång resa. Han började vandra och gick i veckor utan något medvetet mål, men trots det tvekade han aldrig i sitt vägval. Efter att ha vandrat en lång tid kom han fram till ett berg, en krona bland världens berg. Det kändes som en majestätisk uppenbarelse för honom. 

Alla svårigheter han mött under sin resa blev till intet vid synen av detta mammutliknande topografiska fenomen. Han började klättra uppför detta berg, utan mat och vatten. De värsta tänkbara väderförhållandena trotsade han. Hans väg mot toppen var en långsam, fruktansvärd upplevelse. 

Till slut, med ett djupt andetag och med sina absolut sista krafter, drog han sig upp på toppen av den högsta punkten. Där uppe på en liten klippa föll han ihop. Han låg där medvetslös och svävade mellan liv och död i flera dagar. 

Till slut vaknade han upp ur sin dvala. När han öppnade ögonen och långsamt lyfte sitt huvud, möte honom den mest fantastiska syn. I varje riktning fanns ett ymnighetshorn av ren skönhet. Mjukt böljande kullar med lekfullt ringlande bäckar så långt hans öga kunde nå. Färgsprakande löv i oändliga mönster dekorerade vyn. Han såg sjöar, klara som kristall, klippiga bergskedjor och gröna ängar. Allt detta fick honom att i kropp och själ känna sig renad och vederkvickt, och det storligen och på djupet. I denna historiska stund öppnades hans mun, i ett ögonblick av total frihet och självförverkligande skrek han, fullständigt ojämförligt, hämningslöst, ut över världen
– GAGEEGO! 

Långt nedanför gick en pojke förbi, kikade nyfiket upp och sa:
– Va? 

Han hade uttalat det andra ordet. 

Photo © Gageego!

gageego.se