Sergej Tchirkov, ackordeon

Sergej Tchirkov | det gemensamma rummet II

Program

Anna Korsun: Hauchdünn

Francisco Corthey: Si, mi amiga [2022]

Pierluigi Billone: Mani. Stereos [2008]

Om konserten

Västerländsk musikutövning under 1800- och 1900-talen kännetecknades av idén om ett enda författarskap av ett musikaliskt verk, representerat av dess partitur. Denna modell antyder att det är artistens roll och plikt att utföra partituret och att återge kompositörens avsikter så exakt som möjligt. Det gemensamma rummet utmanar detta synsätt. Musik är en tidsbaserad konst och att skapa den musikaliska meningen är en tidsmässigt bunden process – det krävs både kompositörens erfarenhet som förkroppsligad i partituret, och artistens erfarenhet som förkroppsligad i sin relation till sitt instrument, för att få musik att hända. Processen är inte begränsad till partitur och ljud – den omfattar vidare kropp, gester, publik, perception, situation, plats och sammanhang. Därför är kompositör, artist, utövande kropp, instrument, partitur och publik alla kreativa agenter i produktionen av musikalisk mening inom en komposition och inom ramen för framförandet. Det är så ett delat rum uppstår. Men det är fortfarande inte en improviserad utan komponerad musik, det är på så vis det blir ett delat rum.

Verkkommentarer

Anna Korsun: Hauchdünn
Under mitt samarbete med den ukrainska kompositören Anna Korsun har det gemensamma rummet vuxit fram ur vår chatt på Facebook – vi delade idéer, diskuterade tekniska aspekter och problemlösningsmetoder, medan hon arbetade med kompositionen. Stycket skrevs dock ursprungligen för Teodoro Anzellotti, som även uruppförde det. Det var inte förrän Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 som jag började arbeta på att själv framföra verket… Rummet har förblivit delat men dess sammanhang har förändrats dramatiskt sedan vår Facebook-chatt med kompositören 2018…

Francisco Corthey: Si, mi amiga [2022]
Inspirationen eller utgångspunkten för Francisco Cortheys komposition återfinns i dikten ”Si, mi amiga…” av Juan L. Ortiz (1896-1978). Den svårfångade naturen hos den mänskliga erfarenheten återspeglas i en Cortheys ömtåliga ljudvärld, som är baserad på transformationerna mellan tonerna, musikerns fysiska gester, mumlande eller viskade textfragment. ”I’m fine, but I ’m trembling” – denna första fras i Ortiz’ dikt beskriver exakt förhållandet mellan musikern och partituret. Även om partituret inte innehåller nästan några element som kan beskrivas som tekniskt svåra, utmanas musikern ständigt av dess förvndlande egenskaper. Utövaren uppmuntras att dekonstruera sin relation till instrumentet, för att skapa upplevelsen av (eller i?) ljudets skörhet– en upplevelse som aldrig helt kan förklaras, men som är tänkt att vara en delad upplevelse, att upplevas i rummet.

Pierluigi Billone: Mani. Stereos [2008]
Pierluigi Billones kompositionssyn refererar direkt till den kroppsliga upplevelsen mellan musiker och instrument. Billone skriver själv:

”Varje musikinstrument är unikt, och samspelet mellan kropp och instrument formas på sitt särskilda vis. I princip förblir denna interaktion alltid öppen och mottaglig för förändringar.

I dragspelets fall är kroppen ständigt i kontakt med instrumentet. Dragspelet utvidgar kroppen likt en enorm lunga. En sällsam organisk symbios. Just på grund av instrumentets mekaniska natur tycks ljudet ibland uppstå oberoende av spelhandlingen, som om det funnits innan och kvarstod inuti instrumentet efteråt. Detta gör att det är som om händernas arbete inte bara är ”artikulera-för-att-producera”, utan också och framför allt är händerna likt en ”nyckel-för-att-öppna” och ”låta-(ljudet)uppträda”. I det här fallet blir ljud ett tillstånd i kontakt: ett givande och ett tagande, och beröringen blir lika mycket ett frammanande som ett sätt att ge namn åt ljuden. ”

Att komponera (bokstavligen ”sätta ihop”) betyder inte att koppla samman ljudhändelser i rum och tid, det syftar snarare på skapandet av vissa situationer där ljudet – med stort ”S”) kan inträffa. Varken musiker eller kompositör kan faktiskt producera ljudet. Det kan bara hända i det gemensamma rummet, och publiken är välkommen att ta del av det.

tchirkov.eu