Mark Tatlow är dirigent, pianist och cembalist. Född i Wolverhampton, England, han har bott i Sverige i över 25 år. Som konstnärlig ledare för Drottningholms Slottsteater 2007-2013 dirigerade han Sveriges första Monteverdi operacyckel samt verk av Cavalli, Händel, Martín y Soler, Haydn och Mozart. Under åren 2002-2012 var han professor i musikalisk instudering vid Operahögskolan (numera SKH) i Stockholm, och 2013 var han medgrundare av Performing Premodernity, ett forskningsprojekt vid Stockholms universitet.
Han bedriver nu konstnärlig forskning vid Göteborgs universitet, där hans doktorsavhandling ”Assaggio. Experimenting with the performance of early vocal music at a time of meta-crisis” undersöker hur den katastrofala framtid som världen står inför kan påverka hans sätt att framföra den tidiga vokalmusiken.
År 2019 fick Mark i uppdrag av Buxton Festival att sammanställa och dirigera Georgiana, en ny 1700-talsopera pasticcio, som tilldelades UK Theatre Award for Achievement in Opera. År 2022 tilldelades han det Gustavianska stipendiet från Svenska Akademien. Mark har varit konstnärligt ansvarig för flera nya konserthus, bland annat Wathen Hall vid St Paul’s School i London och Drottning Silvias konsertsal vid musikskolan Lilla Akademien i Stockholm.
OM DE VANDRANDE KLANGERNA
DE SJU ORDEN OCH DE SJU HAYDN
I min konstnärliga forskning vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet brottas jag med frågan om hur det som ofta kallas för ”gammal” musik kan berätta ”nya” historier. Ett exempel på denna gåta är Haydns Jesu sista ord på korset. Det skrevs 1786 för Oratorio de la Santa Cueva i Cádiz, där det hade inträffat en fruktansvärd jordbävning och tsunami trettio år tidigare (1755). Senare skrev Haydn en redogörelse för beställningen och de speciella omständigheterna kring uruppförandet:
”För ungefär femton år sedan blev jag ombedd av en präst i Cádiz att komponera instrumentalmusik till Vår Frälsares Sju Sista Ord på Korset. I katedralen i Cádiz var det brukligt att framföra ett oratorium varje år under fastan, och effekten av framförandet förstärktes inte så lite av följande omständigheter. Kyrkans väggar, fönster och pelare var klädda med svart tyg, och endast en stor lampa som hängde mitt på taket bröt det högtidliga mörkret. Vid middagstid stängdes dörrarna och ceremonin började. Efter en kort gudstjänst steg biskopen upp i predikstolen, uttalade det första av de sju orden och höll ett anförande om detta. När detta var avslutat lämnade han predikstolen och föll på knä framför altaret. Tiden fylldes av musik. Biskopen uttalade sedan på samma sätt det andra ordet, sedan det tredje och så vidare, och orkestern spelade efter varje tal. Min komposition var underkastad dessa villkor, och det var ingen lätt uppgift att komponera sju adagios som varade i tio minuter vardera och som skulle följa på varandra utan att trötta ut lyssnarna; jag fann det faktiskt helt omöjligt att begränsa mig till de fastställda gränserna.”
Musiken är oerhört uttrycksfull och vackert utformad. Den har till och med jämförts med den sena Beethoven i sin musikaliska intensitet. Men samtidigt har dess höga sensibilitet ansetts vara alltför abstrakt för en modern publik, och den har kallats ”en del av 1700-talets sentimentalitets döda kultur.” Hur kan denna musik relatera till vår krisfyllda tid?
Var och en av de meditativa sonaterna är baserad på ett av de sju sista orden som tillskrevs Kristus på korset. Haydn inledde sonaterna med en dramatisk introduktion och lade till en avslutande sats som representerar den kosmiska jordbävningen som ägde rum när Kristus dog. Många lyssnare hade säkert påmints om även den jordbävning som ägde rum i Cádiz. Denna fysiska koppling mellan den ursprungliga berättelsen och Cádiz historia fick mig att ställa frågan: kan det finnas ett sätt att koppla samman Kristi död med profetior som förutspår vår planets kommande död? Bibeln antyder trots allt att Gud uppenbarar sig inte bara i Kristus utan också i den skapade världen.
Kan vi överföra Kristus via dolorosa till vår pilgrimsväg här i Kalv, när vi vandrar på jorden som snart kommer att omslutas av en ny kris? Kan vi se krisen som en vändpunkt, som inleder en tid av kreativitet?
Samtidigt som vi minns det förflutna, vandrar vi i nuet och blickar mot framtiden. ”Carrying the cross of creation” på jordens sista resa.
Förutom de sju sista orden finns det sju pilgrimsdygder och sju element, och därför bestämde jag mig för att placera var och en av de musikaliska meditationerna inom en treordsram. Jag kommer att försöka svara på dessa ord genom mina framföranden av Haydns sonater; festivalens musiker kommer att svara på sonaterna genom att improvisera över de tre orden; publiken kommer sedan att reflektera över upplevelsen av att lyssna på musiken. Tillsammans kommer vi att bli Kalvs vandrande ljud.
Haydns inledning kommer att spelas vid ett separat evenemang, som kommer att sätta an tonen för sonatserien. Jag hoppas att den ska ge upphov till frågor om pilgrimsfärden och vad det kan innebära ”to carry the cross of creation.” Haydns musikaliska jordbävning kommer att följa direkt på den sjunde meditationen vid den avslutande konserten.
När vi lyssnar och vandrar tillsammans ser jag fram emot att få höra andras svar i musik och samtal. Kan dessa vittna om att gammal musik kan visst berätta nya historier?
Jag är naturligtvis oerhört tacksam till Kalvfestivalen för att denna möjlighet att presentera Haydns Jesu sista ord på korset på detta sätt.