Om evenemanget 

I år bjöd Kalvfestivalen in Peter Gustavsson att dekorera Kalvs skolhus med sina klangliga tavlor. Under hela festivalhelgen kan man emellan konserterna låta konserternas efterklang bli till färgprakt här i festivalens hjärta, skolhuset. Flera av tavlorna har inspirerats av tonsättaren Kaija Saariahos musik, och denna utställning blir därmed en del av Kalvfestivalens hyllning till hennes gärning. Så här skriver Peter själv om hur musiken och konstnärskapet gått hand i hand genom hans liv: 

”En möjlig utgångspunkt för att berätta om och närma sig mitt konstnärskap skulle kunna vara att göra en liten tidsresa till det stora, ljusa hörnrum med burspråk som tillhörde min vän tonsättaren. I denna hans fantasieggande musikvärld, full av litteratur, drömmar och ung kreativitet, kom jag att bli introducerad i den moderna konstmusiken. Alltifrån Olivier Messiaen (en stor favorit) till musique concrete och elektronmusik. Året var 1976 och jag hade återvänt från ett års konststudier i Göteborg och med min väns hjälp kom jag nu att omgående hamna i och färdas djupt in i avantgardismens världar, i vilka allt syntes möjligt. En upptäcktsfärd som ännu pågår efter nästan 50 år. 

I någon mån var jag redan orienterad i mer modern konst och litteratur eftersom jag är uppväxt i en familj med ett starkt bildningsintresse, men mötet med min vän och även hans partner, en mycket duktig och modernt orienterad konstnärinna, resulterade i en utblick mot ett annat och betydligt mer vidsträckt och variationsrikt landskap än det jag hittills hade rört mig i. 

Tillsammans orienterade vi oss i och utforskade den riktigt moderna konsten, litteraturen och musiken. Nyfikenheten visste inga gränser. 

Konstnärinnan och jag började mycket tidigt experimentera med Land Art, och närmade oss försiktigtvis olika former av konceptuell konst. Vi läste, diskuterade och engagerade oss i allt ifrån flyktingars situation, till att försöka väcka liv i det då något slumrande kulturlivet i vår hemstad Varberg. 

Det var en oerhört formativ och dynamisk tid som jag fortfarande hämtar näring ur. 

Utgångspunkt för mina preferenser inom måleriet har nog sedan de åren varit själva utvecklingen av det abstrakta måleriet. Tidiga och spännande riktningar och idéer varav många enligt mig övergavs alltför snabbt för något nytt. Den tiden är en guldgruva. 

De andra intressen ur vilka jag under alla år har hämtat inspiration, fanns till stora delar redan på plats, även de naturvetenskapliga. Allra starkast var (och är) kanske den stora förundran inför kosmos som nästan fick mig att välja astronomin som yrkesbana. De färger, former och det ljus som man finner i det strandnära havet; de små bergsskrevornas och tångens världar, har fängslat mig sedan barndomen och under åren har flera sviter med målningar tillkommit som har det temat som utgångspunkt. ”Ett Tångpartitur” och målningar ur sviten ”Stella Maris” kommer att finnas med på utställningen. 

Den trädgårdsvärld som jag har växt upp i har präglat mig djupt och återfinns i mitt måleri. Trädgården som grönska och fysisk realitet men allra mest som tillstånd. En känslornas och tankarnas stundtals oregerliga geografi, som kan fungera som spegel i människans liv.  

För kanske 30 år sedan började enstaka målningar att hitta varandra på ett för mig spännande och direkt fruktbart sätt. Sekvenser och förlopp uppstod och bilderna blev på så vis betydligt mer intressanta för mig. I de diptyker eller sviter av bilder som bestod av ännu fler målningar började jag se och uppleva förlopp och sekvenser, som för mig tycktes närbesläktade med förlopp i musik. Denna metod har jag utvecklat och stundtals kan jag ana nästan spelbara partitur. De tolkningsmöjligheterna intresserar mig djupt. 

Och så är det ju detta med sinnesmodalitet. Något som jag först på senare tid har kommit att fördjupa mig i ordentligt. Mycket av den musik som jag lyssnar på då jag arbetar, kan få färg, form och ljus, men även ord (eller hela meningar) att komma till mig.  

Det finns mycket teoribildning kring detta och de hamnar ibland i något slags ”synestetiskt önsketänkande” om en direkt och helt tydlig korrespondens mellan färg, form och ton t.ex. De tankegångarna ställer jag mig delvis frågande till. En del av dessa spekulationer låg Vassily Kandinsky och Johannes Itten bakom. Två oerhört betydelsefulla konstnärer och lärare på den legendariska Bauhausskolan. Dit hade MIN tidsresa gått. 

Till sist vill jag dock starkt poängtera att jag är noga med att inte helt förlora mig i teorin; hur spännande det nu är. Mina rötter finns i hög grad att finna hos det märgfulla västkustmåleriet. Jordnära, kustnära. Färgstarkt och spontant. 

Det jag visar upp här och nu är delar av en stor kollektion som mestadels har vuxit fram under den tid då jag av olika anledningar inte har kunnat vara så utåtriktad. Mitt måleri är som sagt abstrakt, men med stundtals synliga influenser. Det som existentiellt och svårt letar sig ibland in i det jag gör och så måste det vara. Annars blir måleriet enligt mig ofta tamt och utan substans.” 

I samband med vernissaget framför flöjtkvartetten 40F två verk som ramar in begivenheterna.

Program 

Kaija Saariaho – Laconisme de l’aile [1982] – här i version för fyra flöjter

Lotta Wennäkoski – Glimt, skymt [2018]