Enno Poppe – Rundfunk (för 9 syntar)

”Utan uppfinnandet av radion (och sedermera analoga och digitala medier) skulle ny musik inte existera som den gör idag. Uppfinningen och utvecklingen av elektronisk musik i studiorna för de allmänna sändningstjänsterna ledde till några magiska stunder av ett medium som syftade till att undersöka sina egna möjligheter och krav. Radiostationer var till och med villiga att stödja specialiserade institut. Numera har mediet förändrats till att främst vara en nyhetsleverantör och underhållare.

Inom den elektroniska musiken har det skett en snabb teknisk utveckling i årtionden, en utveckling som gjort att det som var modernt ”igår” kan vara utdaterat idag. Ofta kan ”äldre” elektroniska stycken inte längre framföras idag då de tekniker som krävs saknas eller inte fungerar längre, eller att man inte ens längre minns (eller kan) hur saker gjordes för 25 år sedan. Eftersom uppdaterad teknik alltid är den som fungerar bäst, visar sig ljudestetik vara extremt tidsrelaterad. Därför kan skapandet av popmusikstycken noggrant bestämmas av en specifik förinställning av DX-7 eller en viss mjukvara.

Att komponera betyder att ”ta isär”. I Rundfunk (radioutsändning) för nio syntar använder jag inte historiska instrument utan historiska ljud. Instrumenten är nio datorer och nio klaviaturer. Ljuden är från 60- och 70-talet: FM-syntes, Minimoog, Piganino. Deras pionjärer är Gottfried Michael Koenig, Thomas Kessler, John Chowning, Wendy Carlos och Tangerine Dream. Som sagt, inga originalinstrument utan endast datorgenererade reproduktioner: allt låter annorlunda än vad det skulle ha gjort på den tiden. Jag har alla ljud till hands när som helst. Jag kan spela upp valfritt antal delar och jag kan växla mellan stämningar fritt och ständigt. Ljudet rekonstrueras och sätts ihop på nya sätt. Musikerna är förresten inte klaviaturvirtuoser, utan virtuoser i hanteringen av elektroniska ljud i allmänhet. Stycket består av tusentals atomer. Musiken är analytisk och eftertrycklig. Den samlas i ett laboratorium. När jag komponerar har jag en vit labbrock. En konsert är dock inte ett experiment. I det ögonblick jag slutar förstå vad som händer dyker konst upp. Skönheten ligger i att vara överbelastad. ”
– Enno Poppe 

Ensemble mosaik grundades 1997 och har kommit att bli en särskilt mångsidig och experimentell kraft inom den samtida musiken. Utöver deras enastående instrumentella färdigheter visar de kreativ individualitet och en oändlig glädje i diverse våghalsiga experiment. Under år av gränsöverskridande samarbeten har de skapat ett ”ensemble-sound” som utmärker sig inte bara genom sin konstnärliga nivå utan även genom sin öppenhet för de mest skilda samtida musikuttryck. 

Ett nära samarbete med den nya generationens tonsättare och intresset för digitala medier är nyckeln till ensemblens arbete med komposition, tolkning och presentation.  

Ett utmärkande drag för ensemblens arbetsmetod är återspeglingen av nya tillvägagångssätt i konsertformatet. Nya format, om de så är visuella eller teknologiska interageras, genom kontinuerliga gräns- och genreöverskridande samarbeten.

Denna konsert har möjliggjorts genom det vänliga stödet från Ernst von Siemens Musik Stiftung, Goethe Institut, västra Götalandsregionen och Svenljunga kommun.

Photo © ensemble mosaik

ensemble-mosaik.de