LIPPARELLA bildades 2008 i syfte att verka för att utveckla en nutida repertoar för barockinstrument och kontratenor. Sedan dess har ensemblen kontinuerligt initierat nya samarbeten och intresset är stort hos tonsättare att utforska spänningsfältet mellan barockinstrumentens klangvärld och ett tonspråk förankrat i vår egen tid. I sommarens festivalkonstellation – Lipparella trio – medverkar Louise Agnani gamba, Peter Söderberg teorb, oud och luta samt Anna Lindal barockviolin. 

Under de senaste åren har Lipparella genomfört ett flertal projekt som har haft fokus på relationen mellan text, musik och rum, där nya musikverk fått sin iscensättning i en konstform mellan konsert och musikdramatik. Lipparella har i dessa sammanhang samarbetat med ett antal tonsättare, regissörer och poeter bland andra tonsättarna Kent Olofsson, Lisa Streich, Christofer Elgh, Christer Lindwall, Erik Peters och Madeleine Isaksson samt med regissören Karl Dunér och filmaren Tomas Boman.  

Lipparella har sedan 2017 spelat in 3 CD-album: Champs d’étoiles med musik av Kent Olofsson (2017), Hidden voices med musik av Madeleine Isaksson, Christer Lindwall och Chrichan Larson (2021) och Chantbook for Lipparella med ett porträtt av den tyske tonsättaren Walter Zimmermann (2022). 

Utöver nutida musik spelar Lipparella också den tidiga musiken i olika konstellationer utifrån speciella programidéer och önskemål. 

Om konserten
Här blir det tvära kast med musik i det mindre formatet. De korta satserna i en Sonata av Alessandro Stradella från slutet av 1600-talet interfolieras med stycken från senare epoker.

Josef Matthias Hauers Atonale Musik gavs ut för precis hundra år sedan. Musiken är reducerad så långt det går, här återstår inget annat än helt regelbundna insatser med nya tonhöjder. I sina tolvtonsspel – Hauer komponerar dessa miniatyrer så gott som dagligen under de två sista decennierna – finns en fullständig frigörelse från det senromantiska arvet, som gör musiken märkligt tidlös.

Bruno Madernas Pièce pour Ivry är noterad in i minsta detalj i sjutton avsnitt på lösa blad. Men formen är öppen; interpreten väljer själv hur många och i vilken ordning bladen spelas. I detta verk gäller den modernistiska estetik som förknippas med Maderna, medan Serenade für Claudia, komponerad för hans dotter, har en tillbakablickande karaktär.

Adam Erikssons Kackalorum komponerades under läsåret 2015-16, när kompositionseleverna vid KMH Kungliga Musikhögskolan i Stockholm skrev nya stycken för luta och gamba. Tonsättaren beskriver musiken som ”något som enträget pågår, något som utvecklas, något som bryter av och något som sätter igång. Ett försök att kanalisera en i materialet och instrumenten inneboende intensitet”.

Genom att i framförandet växla mellan tidigare och senare musik hoppas vi öppna lyssnandet för de olika musikstilarnas egenart, vilket också möjliggör en fördjupad upplevelse.

Program
Alessandro Stradell – Sonata a violino solo e basso [1600-tal]
Josef Matthias Hauer – Atonale Musik Nr. 5 [1922]; Zwölftonspiel 28.8 [1948]
Bruno Maderna – Piéce pour Ivry [1971] – Serenade für Claudia [1968]
Adam Eriksson – Kackalorum [2016]

Om konserten
I Vespern är en äldre, latinsk, benämning på en av delarna i tidegärden, nämligen afton (eller kvälls)bönen. Tidegärden var ursprungligen tänkt att i det monastiska livet rama in dagens händelser, att göra en livsform av tillbedjan. En av de, för oss musiker, sällsamma inslagen i vesper är att i den traditionella vespern står inte bara bönen i fokus, utan den gör så i sjungen form. Så här skriver Lipparella om sin gestaltning av kvällens vesper:  ”Även i Lipparellas inslag i programmet kommer rösten att träda fram. Walter Zimmermann, som vi haft ett tätt samarbete med de senaste åren, har komponerat ett flertal soloverk för instrumentalister som sjunger eller reciterar, här på svenska, tyska och arabiska. På Zimmermanns förslag spelar vi också tre korta soloimprovisationer till en inspelning från 1960-talet med Inger Christensen, där hon framför egna dikter med sin sångstämma. Texten speglar natten och människans sårbarhet i varandet. Av den nyligen bortgångna Kaija Saariaho spelar Anna en Nocturne (1994) för soloviolin. Verken av Bruce Mather (teorb solo, 2001) och Kent Olofsson (basgamba solo,2016) är komponerade för Peter respektive Louise. Vi har valt att inkludera uteslutande soloverk i detta program. Det ger också möjligheter att förstärka den rumsliga upplevelsen hos lyssnaren genom en åtskild placering av musikerna.”

Program
Walter Zimmermann – Gras der Kindheit [2006]; Paraklet [1995]; Från havets bibliotek (2006)  + Tre ”Improvisationer med Inger Christensen”

Bruce Mather – In memoriam Bengt Hambræus [2001]  för teorb

Kent Olofsson – Vocation [2016]  för gamba

Kaija Saariaho – Nocturne [1994]  för violin

I samarbete med Kindaholms församling

Lipparella, Mark Tatlow & Emily Pahlawan | …när linjerna inte faller på trevliga ställen…

[konsertintroduktion 11.30 | församlingshemmet] 

Om konserten

I detta program står George Friedrich Händels solokantat ”Ah! Che pur tropp è vero” i centrum. En kantat från 1709 som här tillsammans med ensemble Lipparella och sångerskan Emily Pahlawan sätts i nya perspektiv, omgiven och perforerad av musik från 1948 till idag. Konserten är en del av dirigenten och cembalisten Mark Tatlows utforskande av barockoperans möjligheter att berätta något för dagens människor. Så här skriver Mark själv, poetiskt, om dagens konsert utifrån Händels mer än 300 år gamla kantat:

” … när linjerna inte faller på trevliga ställen …

Jag vet inte varför de skildes åt –
men det var planerat.
En dag lämnade hon,
och han lämnades –
ensam. En kärleksfånge,
som förhindrar att hans älskade blir
en krigsfånge…möjligen.
Han svär att han ska förbli trogen.

Världen ger eko
till hans ensamma klagan;
han vandrar planlöst.
Hans steg leder honom till de förfallna murarna,
vars stenar, en gång värmda av solen,
nu dränkta av hans tårar,
bevittnade hans passion.
Han kommer att vara trogen,
även om hon finns inte längre.

Flyendes, hans sorg släpper loss ilskan.
Han skriker: livet är orättvist…
men han vet han är ämnad att leva.

Det finns bara en väg:
att genom kärlek söka hopp i tro.”

Program 

George Friedrich Händel – Ah! Che per troppo è vero HWV77 [1709]

John Cage – Dream [1948]

Joseph Matthias Hauer – Zwölftonspiel 26.8 [1948]

György Ligeti – Hyllning för hilding Rosenbergs födelsedag [1982]

Peter Ablinger – Ohne titel 1-10 [2005]

Kent Olofsson – Prelude to silence [2016]