Konsert | ensemble mosaik
Luigi Nonos stråkkvartett Fragmente – Stille; an Diotima och Milica Djordjevics The Death of the Star-Knower.
Milica Djordjevic – The Death of the Star-Knower [2008]
“ he had to die, they say
the stars were closer to him
than people were
The ants ate him, they say
he imagined that the stars
give birth to the ants and the ants to the stars
so he filled the house with the ants
you looked at each other, stars
secretely, for the sky not to see
you thought well
You misunderstood
— Vasko Popa, “Secondary Heaven” (utdrag)
“The Death of the Star-Knowers tidsflöde, nivåer och olika lager bygger på idén om omvandling av musikalisk tid till musikaliskt rum genom ”parafrasering” av koordinatsystemet. Vad är tiden om inte vår subjektiva förnimmelse / intryck / känsla? Hur vi kommer att uppleva detta beror på vad som händer under en bestämd tidsperiod, på vilka känslor det väcker och på vår förmåga, vilja och beredskap att rikta våra sinnen mot att höra de olika händelserna och musikaliska objekten […] Rytm och puls har en viktig roll i utformningen av styckets struktur och tidsorganisation på både mikro- och makronivå. Genom att tänja ut eller komprimera den ursprungliga modellen (av tid och rum), lägga till oregelbundna rytmiska grupper, ändra eller negera pulsen (vilket leder till att den ibland helt upphävs), kommer medvetenheten om och uppfattningen av händelserna att förändras.
”Soundet” är av grundläggande betydelse för styckets uttrycksmässiga estetik (och dess psykologiska effekt) – det är (hur musiken faktiskt låter) det viktigaste för mig. Det är genom klangen som jag kan åstadkomma en långsam men konstant intensifiering och utvidgning av spänningen och den känslomässiga laddningen i både musikalisk och psykologisk mening.
”Fortfarande med tårna blödande
sparkar jag dessa tidskristaller genom det flytande utrymmet
Bakom min panna”
— M. Djordjevic
Luigi Nono – Fragmente – Stille; an Diotima [1979-1980]
”Vi vill tillägna denna konsert till Bettina Junge, vår älskade vän, konstnärliga ledare och fantastiska musiker, som gick bort den 17 juli.”
— ensemble mosaik
Ensemble mosaik grundades 1997 i Berlin och har utvecklats till att bli en av de mest mångsidiga och experimentella ensemblerna inom den samtida musiken. Utöver sina enastående musiker visar de kreativ individualitet och en aldrig sinande experimentlusta. Genom år av nära samarbeten med den unga tonsättargenerationen och en nyfikenhet inför teknologins möjligheter har format ensemble mosaiks särart. Ett utökat fokus ges till konsertformen, där det sceniska och det visuella, och att överhuvudtaget utmana det traditionella konsertformatet understryks. Det samspelar och blir till ett medskapande element för att även skapa nya kopplingar verk, och lyssnande, och musicerande samman, och därigenom ge publiken en fördjupad konsertupplevelse.