Simone Beneventi | slagverk
Johan Svensson – One man band, 2016 [Sverigepremiär]
Francesca Verunelli – #3987 Magic Mauve, 2012 [Sverigepremiär]
Simone Beneventi har – trots sin unga ålder – redan världen som spelfält. Hans repertoar innefattar en stor del av den mest virtuosa slagverksrepertoaren som till dags dato komponerats. Som solist har han arbetat nära en del av de absolut mest inflytelserika tonsättarna av idag, men det är hans sällsamma kännedom och utforskande av den unga generationens musik som är orsaken till Kalv i år har glädjen att bereda honom plats. I två såväl speltekniskt som teknologiskt avancerade verk låter Beneventi få oss till dels två – estetiskt – olika närmanden av människa och maskin. I italienskan Francesca Verunellis poetiska, explosiva och precisa klanger till den västsvenske Johan Svensson hybridsökande musik, där interpreten drivs till sin spets.
One-man-band (Enmansband) är ett tiodelat verk där slagverkaren använder händer, fötter och mun för att aktivera träinstrument, vibrerande elektronik och luftdrivna instrument. Kärnan eller musikens metafor är den där gatumusikanten vi ser omfatta och spela som en helt ”band”, i Svenssons klangvärld dras det till sin spets: musikern blir under verkets olika satser satt i en sakta skiftning – från människa till maskin, eller snarare: hybrid. Tekniken börjar i en organisk form, som i inledningen där andning och en fotstyrd pump just pumpar in luft och därmed klang. Sakta introduceras rent elektroniska objekt som får ljuden att långsamt smälta samman. Avståndet mellan teknologi och kropp minimeras kontinuerligt.
#3987 Magic Mauve åsyftar en specifik färgkod, men i detta fall ska färgen förstås musikaliskt, som en melodi, eller en viss raffinerad harmonik som ställs i kontrast mot en rytmisk struktur. Färgen har utvunnits ur en omstämd kalimbacelesta. En process där tonsättaren haft möjligheten att med hjälp av datorprogram skapa en slags gradering eller färgskiftning, lite som att skapa en färgskala, men i klang. Denna färgkod ställs sedan i kontrast mot en rytmisk struktur och en komplex användning av såväl klingande objekt som elektronik. Någonstans här i mötet mellan flera strukturer, färger och interpretens tolkande tvingas ett säreget musikaliskt språk fram. Ibland i konflikt, ibland i samförstånd.
