MENU CLOSE

KALVFESTIVALEN – 15 år!

”Svirrträn far in i ljuset, sanningen

hör av sig.”

Bokträdets löv silar solljuset längs den svaga branten, som sakta leder bort mot vattnet. Varje fotsteg gör ett dovt lugnande intryck. Koltrastarna, vars sång visserligen tystnat så här mot sommarens slut, letar mask med ett ryckigt prasslande som följd. Det finns många platser, intryck, personer och ögonblick som gör Kalv till en speciell plats. Inte bara i musikalisk mening, utan rent mänsklig. Det fångar en med kraft första gången man träder in i dess famn.

”Där borta reser sig strand-
sluttningen mot oss,
en mörk
tusenglans – de
uppståndna husen! –
sjunger.”

 

Ambitionen för Kalvfestivalen är aldrig sinande. I år utökas dess omfång med en akademi. Åtta tonsättarstudenter möter två hyllade mästare och pedagoger. Samman med Norrbotten NEO får vi höra deras möte i ton. Vidare bjuder vi in det animistiska: schamansk slagverksmusik från Korea genom Sori Choi. En musiker som sedan i mötet med Karin Hellqvist och Heloisa Amaral vrider öst mot väst. Understryker likheter, poängterar skillnader.

”En isdubb – också vi
ha de kallat –
samlar klangerna.”

 

Vi firar 15 år med 22 (!) uruppföranden. En stor del av dessa kommer att färdas runt i regionen långt efter festivalen. Avslutningen, som traditionen bjuder, i Kalvs kyrka besvärjer det som kommit att bli festivalens kanske starkaste sinnebild: pilgrimsvandringen i bokskogen. Lisa Streichs LAUB som för instrument och kör i ton tolkar Pilgrimsvisan ”Maria durch ein Dornwald ging”. Festivalens ordförande, Martin Lindman, frågar sig i (se konserttexten): ”Vad får oss på vår vandring genom livet att grönska och bära frukt, att finna frid, harmoni och sammanhang?” . Jag låter diktaren Paul Celan (vars poesi ramar in denna text) ge oss ett möjligt svar:

”En träd-
hög tanke
fångar in ljustonen: än
finns det sånger att sjunga bortom
människorna.”