Robert PhillipsLarghetto Rubato, 2010

Olga NeuwirthTorso, 2001 för fagott och bandstämma [Sverigepremiär]

Mirjam TallyLindue seltsis (fåglarna till sällskap), 2014 för cello

Ida LundénDaDoDaDo, 2003 för gitarr

Stefan ThorssonRitual, 2017 för trio och bandstämma [uruppförande]

Glanvincenzo CrestaGesti di un diario, 2009

Trio Al’Ud består av den svenske gitarristen Magnus Andersson, den franske fagottisten Elise Jacoberger och cellisten Rohan de Saram från London. Trion med gitarr, fagott och cello är den enda av sitt slag i världen, men har ändå starka band med traditionen eftersom de tre instrumenten under barocken kom att spela en central roll i utvecklingen av generalbasen. Denna utgjorde grunden för nästan all musik från 1600-talet och i utvecklingen av det harmoniska tänkande som kommit att dominera musiken ända fram till våra dagar. Därmed har gruppens historiska förankring möjligheter att som få andra ensembler kommunicera det nutida och framtida skapandet och samtidigt betona trådar som förankrar nya verk i historien. Ensemblens unika sättning, med blick mot såväl framtid som dåtid, och med musiker av sällsam nivå är den enkla orsaken till att vi äntligen får välkomna dem till Kalvfestivalen.

”Några bitar trä (Al-Ud) – med skilda anslag – förenas i ett gemensamt rum av mörka klanger. Att knäppa, att blåsa och att dra är grundläggande rörelser som berör ett material till att bli musik. Gitarr, cello och fagott – en generalbasgrupp i en samtida beklädnad. Värt att notera är att den kulturella belastningen går bortom barocken i kvällens program och vänder sig mot folkliga uttryck; Americana (Phillips), Balkan (Neuwirth), svensk Folkmusik (Thorsson) och Klezmer (Neuwirth)”

My Hellgren ersätter Rohan De Saram på Al’Uds konsert i Kalv. Hellgren med sin starka förankring i några av de mest spännande och experimentella kammarensemblerna i Sverige och Danmark (som Curious Chamber Players, Mimitabu och Scenatet) är redan bekant för Kalvpubliken och en musiker väl i linje med det Kalvfestivalen i år tar sikte mot!


Till kvällens konsert har tonsättaren Stefan Thorsson skrivit ett verk för trio och bandstämma. Ett uruppförande, om vilket Thorsson själv skriver följande:

”BANDSTÄMMAN består av ett förinspelat piano som ihärdigt upprepar en ren kvint på ett i det närmaste rituellt tillvägagångssätt. Anledningen till valet av intervall baseras på dels dess stabila karaktär, dels till dess starka koppling till den svenska folkmusiktraditionen. Bandstämmans piano spelades in två gånger; före och efter en stämning av instrumentet. De två inspelningssessionerna mixades därefter med avsikt att uppnå en klangligt instabil effekt av ett traditionellt sett stabilt intervall.

DE AKUSTISKA INSTRUMENTEN placeras mitt i denna ritual. Cellon och gitarren är delvis omstämda; dels mot pianokvinten, dels mot tonarten i Vals efter Strömberg, den svenska folkvisa av August Strömberg som ligger till grund för det musikaliska materialet i Ritual. Det är dock inte förrän mot slutet som folkvisan framträder i dess originalform. Dessförinnan baseras det nyskrivna på kortare fragment som har omarbetats och sidoställts med ett antal skolbokexempel hämtade från Luciano Berios utforskning av traditionella instruments klangliga potential. Resultatet blir till en besynnerlig kontrapunktik där svensk folkton ledsagar en modernistisk dekonstruktion av den virtuosa solotraditionen.

ÅHÖRARNA leds in i en tillsynes bekant klangvärld, men denna form för musikaliskt rendezvous kollapsar gång på gång i sin avsaknad av kontinuitet och utveckling. Musiken som kretsar runt de melodiska fragmenten får nämligen inget fäste, den når ingen förlösning. Den söker en kreativitetens rikedom genom dess upprepade försök till variationsbygge men misslyckas igen och igen. Men det är förhoppningsvis just via denna negation som musiken uppvisar en rikedom – både i originalet och i min nutida vridning.”