Ur balans

Musik ur balans var årets svävande tema på Kalvfestivalen. Den mångbottnade betydelsen av ur, som ursprunglig och just ur balans – gav ett dubbelt fokus, där ändå merparten av repertoaren och dess exekutörer hade en sak gemensam: det var internationellt, jämställt och musiken som klingade genomsyrades av namn som sällan spelas i Sverige men där majoriteten tillhör de mest spelade på de största festivalerna på den kontinentala nutida musik-scenen.

På invigningskonserten i en välfylld Kalvs kyrka presenterades för första gången årets ensemble-in-residence, Distractfold från Manchester. Fyra kvinnor som får sägas inte bara trollband publiken med sitt konstnärskap, utan även genom att de hittade fram till bygden redan på måndagen under festivalveckan, för en kort tid kom att bli del av en levande festivalmiljö i Kalv.
Distractfolds klangligt krävande och intensiva öppningskonsert följdes av en hyllning till jazzikonen Åke Johansson på Bygdegården. Samma bygdegård där han själv en gång suttit och jammat och nu – i bygden – är en legend och måhända förelöpare till det Kalvfestivalen har blivit (och kunnat bli) idag.

Distractfold var som sagt ”in-residence” och gav förutom regelrätta konserter även under lördagens eftermiddag en uppskattad ”tombola-konsert”: publiken gavs vid fyra tillfällen ett lottnummer och lotsades runt i Kalvs gamla Skola för olika kortare nedslag i en musikers instrument och repertoar. De korta tillfällena blev en blandning av föreläsning och konsert. Det hela avslutades med en slagverkskonsert signerad Simone Beneventi i gymnastiksalen (som fylldes till brädden), där high-tech-lösningar, plaströr och vibrerande membran utgjorde det sonora materialet.
Gymnastiksalen byttes sedan kvickt till Kalvsjöholmbolagets mekaniska verkstad, där flöjtisten Richard Craig i ett blekrött sken framförde två av de senare årens mest omtalade flöjtsolon. Snåriga, liggande klanger som i ett återigen fyllt konsertrum fann ett sällsamt koncentrerat lyssnande.

Lördagskvällen fortsatte i kyrkan med den egensinniga sättningen gitarr, cello och fagott. Verk för trio interfolierades av virtuosa soloverk. Ett uruppförande av Stefan Thorsson, där en ljuv vals visade sig vara nyckeln avslutade konserten. Publiken drog sedan vidare upp mot Bygdegården, men stannades för en kortare passus i regnet vid de gamla dammluckorna för att återigen höra Simone Beneventi frusta som en orre och banka igång stålställning alltmedan notpapperna sakta flöt bort längs med ån…

På Bygdegården avrundades kvällen med Nina De Heney som under dryga halvtimmen förhäxade en nästan fylld sal med sina intensiva konster.

Söndagen gick ånyo i vandringens tecken. En pilgrimsfärd utefter Pauline Oliveros ljudmeditationer ledda av Madeleine Jonsson-Gille skärpte sinnet för att fortsätta in i kyrkorummet där de fyra musikerna ur Distractfold gav en konsert där varje enskilt verk löpte som i ett flöde från rummets fond till dess höjd (balkongen) och slutligen till dess centrum. Ett uruppförande av John Croft bör nämnas, där violasten såväl sjöng som spelade.

Hela festivalen avrundades sedan i ett samarbete med församlingen där ortens operasångerska, Karin Dahlberg och pianisten Bernt Wilhelmsson musicerade.
Inte att förglömma är den ljudkonst och land-art som under alla dagarna klingade i bokskogen. Marie Gayatris suggestiva cirklar som vidgade den kontemplerandes sinnen ackompanjerades och förstärktes av Mikael Bojéns smakfulla ljud, som tycktes sprungna ur det som platsen även ofta kallas: katedralen.

Land-art och ljudkonsten blev även presenterat under lördagens förmiddag. Både sitt i Kalv gestaltade projekt som i det pedagogiska som föregått festivalen.