MENU CLOSE

Distractfold | solo

Yoshiaki OnishiParti… [Sverigepremiär]
Liza LimInvisibility [Sverigepremiär]
Rebecca SaundersCaerulean [Sverigepremiär]
Iannis XenakisEmbellie
John CroftPeisinoe [uruppförande]

Denna söndagsodyssé går i solistens tecken. De fyra från Distractfold gör avsked genom att framföra sex kompositioner som ligger dem extra varmt om hjärtat. Alltifrån Xenakis kärva, ikoniska Embellie via Saunders gäckande Caerulean, Onishis virtuost flyhänta Parti…, Lims suggestiva Invicibility till ett (som vi stolt ropar mot skyn) uruppförande: Peisinoe av John Croft! (För mer information om ensemblen se sidan 6-7)

Yoshiaki Onishi – Parti…[2012-14 rev. 2015] för violin
I Parti…möts vi av en rik, komplex klangvärld, som tänjer på gränserna för violinen samtidigt som den utmejslar ett säreget personligt tonspråk. Flerstämmigheten som Onishi begär av violinen återfinns i en skiktning av violinens alla delar: stråkens hastighet, dess tryck, dess position, högerhandens fingrar mot greppbrädan eller dess blott ömma beröring av strängen.

Liza Lim – Invisibility [2009] för cello
Invisibility är en del i Liza Lims pågående undersökning av den Aboriginska estetiken (ett arv hon delar). Detta verk utforskar Australiens ursprungsbefolknings närmast mytologiska idé om närvaro och gränsen mellan synlighet och osynlighet. I verket hör vi en slags ”guiro”- stråke. En stråke vars speciella egenskaper resulterar i oväntade och överraskande ljud som kan sägas utgöra Invisibilitys ljudmässiga grundsten.

Rebecca Saunders – Caerulean för basklarinett [2011]
Detta verk tar oss till en värld där tiden tycks utdragen nästan till en punkt där den står still. Det rika användandet av merklanger öppnar upp en värld oväntade och nya klanger. Caerulean kräver uthållighet från såväl musiker som åhörare i sin långsamma färd mot inre – klanglig – upplösning.

Iannis Xenakis – Embellie för viola [1981]
Kärvt och uppfodrande begär det av musikern en extrem uthållighet. Musiken består av flera, till synes, självständiga sektioner, som ofta innehåller tydligt folkloristiska inslag. Allt bygger upp till en nästan skrikande kakafoni, innan det åter drar sig undan. Embellie är en strimma av blått som bryter fram ur en tätt och mörk himmel.

John Croft – Peisinoe [2017] för viola
Peisinoe är del av pågående cykel av verk under samlingsnamnet Seirenes. Peisinoe uruppförs på Kalvfestivalen och dedikerad till Emma Richards. En träsordin och en omstämning av strängarna kombineras i en eterisk och skör klang. Ur eller i denna böljande violaklang träder rösten, sjungande fram. En tvåstämmighet som vrider och vänder ljudet till en sammansatt helhet.